Vykort
Vykorten har fotografiska motiv tagna av den världsberömde astrofotografen David Malin vid Anglo Australian Observatory i Australien. Storleken på vykorten är drygt 10x14 cm och de är i färg. Pris: 10-24st: 5:-/styck, 25-49 st: 4.50:-/styck. Vid större kvantiteter (t.ex. till muséer m.fl.) begär offert. Frakt tillkommer. (Postens avgifter för ett ekonomipaket och postförskott under 3 kg är 96.75:- inkl moms.) Vid förskottsbetalning skickas orderbekräftelse via email med kostnader för brevporto inkluderat (vanligtvis 30:-). Din beställning skickar du till: order@astromedia.se
Fler motiv (endast ett fåtal ex av varje) finns i vår butik.
Det Stora Magellanska Molnet är vår närmaste galax
och den ligger på 160,000 ljusårs avstånd. Den är dock betydlit mindre än vår egen
Vintergata - med en massa kring 1/10-del av Vintergatans. Galaxen är ganska komplex och
innehåller en rad nebulosor och stjärnhopar. Från det södra halvklotet syns den som
ett litet moln, för blotta ögat!
Centaurus A är en högst ovanlig galax. Den
cirkulära, lysande delen består av tusentals miljoner stjärnor, de flesta av dem gamla
och gulaktiga. Galaxen är delad av ett kompakt dammstråk som döljer stjärnorna bakom.
Några yngre blåa stjärnor kan ses i kanten av dammstråket.
Centaurus A hör till de närmaste av våra galaxer på avståndet 13 miljoner ljusår.
Det är en stor radiokälla och den sänder ut enorma mängder röntgen och gamma, liksom
synligt och infrarött ljus. En mycket aktiv galax.
Detta är en favoritgalax. I alla fall hos oss på
Astromedia. Den är vacker. Den är typisk. Precis som en "galax skall se ut".
Som de flesta sprialgalaxer, har NGC 2997 två spiralarmar vilka hyser en hel del yngre
heta, blåa stjärnor som lyser upp dem. Kärnan har däremot en hel del betydligt äldre
gulaktiga stjärnor.
Genom att rikta en småbildskamera mot en stjärnklar
natthimmel, och ställa slutaren öppen, kommer stjärnor och andra himmelsobjekt att
bilda ljusspår på himlen. Ett bevis på att jorden roterar kring sin egen axel. Detta
fotografi föreställer the Anglo Australian Observatory (AAO) och stjärnhimlen under en
10,5 timmar lång exponering. De övriga fotografierna på denna vykortssida är tagna med
teleskopen vid AAO.
Redan William Herschel beskrev 1838 hjärtat av NGC
3372 - med bl.a. en mörk nebulosa med formen av ett nyckelhål. Till vänster syns en
ljusstark stjärna, vilket är den explosivt variabla stjärnan Eta Cariane. Denna
stjärnan är dock idag omsvept av gaser och lyser inte längre upp nebulosan såsom den
gjorde på Herschels tid.
Solen och alla andra stjärnor föds i nebulsor av
samma typ som Trifidnebulosan. Med sina 40 ljusår från vänster till höger rymmer denna
blåa nebulosa tillräckligt med gas för att tända tusentals nya stjärnor. En del
stjärnor har faktiskt redan tänts inuti.
Hästhuvudnebulosan i Orion måste väl trots allt
vara, om inte universums så i alla fall, denna del av galaxens mest kända nebulosa.
Längst upp i bilden syns stjärnan Sigma Orionis, vilken lyser upp den röda nebulosan.
Själva hästhuvudet är en förlängning av den icke belysta, mörka nebulosan som upptar
större delen av den nedre delen av fotografiet. Denna mörka nebulosa ligger alltså
framför den röda nebulosan och skymmer. Den ljusstarka nebulosan nederst till vänster
heter NGC 2023 och lyses upp av en ljusstark stjärna i dess mitt.
